Nörden har ingen lag
Man kanske kan undra... Varför grotta in sig i små modelltåg? För min del kan jag nog grotta in mig i allt möjligt. Ett effektivt sätt att glömma vardag och världsproblem. En drog utan biverkningar.

Som barn fick jag ett ”elektriskt tåg” i julklapp. Fleischmann. Så började det. Föräldrar o syskon klev välvilligt runt över räls kors o tvärs i lägenheten. På familjens skidutflykter med termoschoklad o bredda mackor var jag ibland ett lok i skidspåret. Mycket kul hade jag med mitt tåg upp till moppeåldern, då alltihopa såldes för finansiering av –just det- mopedinköp. Flickor, förkovran, försörjning och familj följde.

Tågverksamheten har legat i träda i många år, men jag har haft en känsla av att jag skulle ”skaffa mig ett tåg igen nån gång”. Med allt vuxnare egna barn ökade suget. Jag hade läst om digitalstyrda modelltåg och att det fanns fantaster som mixtrade med sådant i den lilla skalan 1:220, dvs ”z”.

Dessa tåg var små, läckra och utrymmesbesparande. Den enklaste grundsatsen (ovalbana, lok o två vagnar) införskaffades (nov 2002) och en krokig väg följde av digitala experiment och pincettpillande under lupp o förstoringslampa...

Bland tomtar och kontroller
Grånade mogna män män som med uniformsmössa på svaj och stinsflagga i hand leker med modelltåg har otvivelaktigt i mångas ögon något töntigt eller rent suspekt över sig. Tankarna kanske går till Stig Helmer och liknande figurer, enstöriga kufar som möjligen bott kvar hemma hos mamma lite för länge.

Eftersom jag själv är road av modelltåg tar jag med öppna ögon risken att bli förknippad med nämnda klientel. (Mössa och flagga går dock bort..) Men denna hobby kan ha väldigt många olika utgångspunkter. Det kan handla om intresse för elektronik, mekanik, modellbygge, historia, nostalgia, arkitektur och numera även datateknik. I mitt eget fall handlar det nog mycket om att över huvud taget göra något med händerna. Praktisk skapande verksamhet. Det kan lika gärna handla om att hålla på med musik, eller att pula med båten.

Parallellen mellan modelltåg och musik känns i mitt fall uppenbar. Jag har hållit på väldigt mycket med att göra musik på dator. En kreativ arbetsgång som omfattar estetik, form, tidsaspekter och ett hanterande av ett otal andra musikaliska parametrar som läggs som ett puzzel. Man provar ändrar, bygger vidare. När skapelsen slutligen –oftast efter många timmar- känns färdig, trycker man på ”play”, lutar sig tillbaka och hela härligheten spelas upp. Och man känner sig nöjd. Oftast. En alltigenom automatiserad komplex process, där man själv bestämt varje liten enskild detalj. Med modelltåg kan det vara likadant. Man planerar, bygger, ändrar. Precis som musiken styr jag tågen via dator. Man trycker på ”kör”, och allting drar igång. Helt automatiskt, eller helt manuellt. Det är valfritt.

Tågprojektet: Nördingebanan + Plexibanan
Vanligt är att en modelljärnväg i hemmet bli förvisad till ett undanskymt utrymme, kanske hobbyrum eller källaren. Jag har ett (mycket) långsiktigt projekt hemma där grundtanken är att på ett estetiskt och smakfullt diskret sätt integrera en modelljärnväg i den vanliga boendemiljön, typ vardagsrummet. Detta av flera skäl:

Jag tycker det är lite trist om olika personer i ett hem har sina huvudaktiviteter i skilda rum. Det bäddar på längre sikt för ”alienation i familjelivet”, något tillspetsat uttryckt. Jag tror på tanken att bereda möjlighet för många olika verksamheter i samma rum. Man får inblick i vad var och en gör, det går att kommunicera, det blir helt enkelt någon form av samvaro. Det är också trevligt om hemmiljön avspeglar och säger något om de boendes intressen och aktiviteter.

Den mycket lilla tågskalan det är fråga om - z-skalan = 1:220 inbjuder till att göra verkligt minimalistiska anläggningar. Det går att bygga en bana i en vanlig attachéväska. Min idé är att smyga in tågbanan i rumsmiljön på ett sätt så att den nästan inte märks, annat än när tågen rör sig. Tanken är att ha både en stor –i bemärkelsen långsträckt- men mycket sparsmakad bana i form av en smäcker plexiglashylla -"Plexibanan"- där inget annat än räls och ibland tåg förekommer, i kombination och anslutning med en liten, traditionell och detaljerat utarbetad anläggning -"Nördingebanan"- som i princip får plats i en bokhylla. (Se även här) Tågbanan ska minst av allt dominera rummet, men vara möjlig att ”upptäcka” för den observante som ett spännande inslag i rumsmiljön.

Den kanske mest ”egna” tankegången med denna speciella modelljärnväg är att den också kan betraktas som en form av ”installation”, rentav med konstnärliga förtecken (vad nu det kan vara…) En idé är att låta tågen styras av en sorts ”tidtabell” i datorn. Detta kan innebära t ex att varje hel timme kör ett persontåg ett varv ”runt rummet”, varje halvtimme kör ett godståg, och kanske varje kvart kör något tredje tåg ett varv på ”den lilla banan”. På så vis skulle tågen helt enkelt fungera som en gammaldags väggklocka som meddelar klockslag med jämna mellanrum.

Funderingar kring realism etc
Jag tillhör inte kategorin modellbyggare som lägger maximal energi på att få allt att se "så verkligt ut som möjligt", även om jag har den allra största respekt för den inställningen och det kunnandet. Min hållning är nog relativt lättsinnig. Jag ser det som att jag vill komma över en tröskel där ögat inte störs av alltför uppenbara brister. Helheten ska se okej ut på lite avstånd. Kommer man närmare ökar kraven på realism exponentiellt. Faktiskt har ju också antydningar och ofullkomligheter en sällsam förmåga att lämna över det sista lilla extra till betraktaren. Jag gillar att det finns tolkningsutrymme!

Samtidigt har jag nog vissa grundkrav. Fula träd går bort. Jag tycker att det betydde oerhört mycket att ballastera och rostmåla rälsen samt bygga ner växelmotorerna under marken. Jag har hittills också dragit mig lite för att placera ut figurer på anläggningen. De är ju omänskligt overkligt orörliga! Störande.. Bättre utan, nästan. Skämt åsido! Inköpta figurer ligger stilla och tålmodigt väntande i sina askar.

Jag har inga större skrupler när det gäller blandning av epoker och länder etc. Flertalet av mina lok och vagnar är ju väldigt "tyska", men det var ändå slående hur mycket helheten påverkades i svensk riktning när rälsbussen SJY6 dök upp på Nördingebanan! Sammantaget med kulissmotivet från Stockholms skärgård och vissa andra detaljer upplever åtminstone jag att "störningströskeln för känsla av Sverige" plötsligt passerades. Eh..?

Men hursomhelst, när det mesta börjar se "klart" ut inklusive allehanda detaljer - så kan jag likväl se framför mig att jag -när jag har tid över, kanske som pensionär- tar nya varv över helheten och t ex börjar "superdetaljera" och/eller "vädra" dvs patinera dvs behandla de flesta ytor och objekt så att de ser "väderbitna" ut. Dvs slitet, dammigt, skitigt, rostigt, åldrat, som verkligheten runtomkring oss. Lite i motsats alltså till vad jag skrev härovan om att spara något till betraktaren... olika filosofier. Sammanfattningsvis: Jag ser till helheten i första hand och kan förstås tänka mig att steg för steg utveckla och förfina den för att efterhand kunna minska det förlåtande betraktningsavståndet. :-) Filosofier, principer och regler mår bra av att omprövas! Nörden har ingen lag, som sagt.

Dagsläget
Plexibanan är just nu i malpåse efter en renovering av vardagsrummet. Den slutliga föreningen av Plexibanan och Nördingebanan ligger någonstans i framtiden. Fokus på senare år har legat på Nördingebanan. Det ska påpekas att aktiviteten även där har gått upp och ner i perioder. Det finns ju minsann -tro det eller ej- annat här i livet också! :-) Just nu råder dock ett kreativt läge där Nördingebanan börjar se någotsånär "färdig" ut, åtminstone på ett övergripande plan; landskapet är "grundklart", trafiken fungerar som den ska. Framöver handlar det mera om "detaljprojekt" av skilda slag. Dessa kommer förhoppningsvis aldrig att ta slut, målet är att det inte finns något mål!

Om denna hemsida
Varför denna hemsida? Hur ser målgruppen ut? Sidan vänder sig förstås till modelltågsintresserade. Men kanske även till den som filosoferar lite kring jobbet och fritiden, lek och allvar, nördande i största allmänhet. För personer som redan känner mig blir det en pusselbit i bilden. Dessutom - eftersom jag lagt ner så mycket tid och engagemang på modelltågandet- så är det klart att jag har en tanke om allmän dokumentation, både för egen del, men även för om- och eftervärlden...

Några områden som denna hobby omfattar:

Kul att du orkade läsa ända hit! Hör av dig så kan vi prata mera! :-D