Det fanns flera tankar med "plexibanan" ; Jag ville '"lyfta fram" mitt tågintresse i ljuset, ut i verkligheten, diskret och minimalistiskt integrerat i vardagsrummet, men ändå som ett intressant miljöinslag, lite av en "installation".
Jag hade också en idé om att tågen -helt automatiskt- skulle gå på tidtabell och att tågbanan då faktiskt skulle kunna fungera som en spektakulär klocka. Persontåg varje hel timme, godståg varje halv timme etc. Detta förverkligades också.
Avskalad enkelhet var grundtanken. Inget landskap, inga hus, ingenting. Bara plexirör med tåg i. Jag beställde L-profiler i 3mm plexi/acryl som i par blev ett fyrkantrör med yttermått 40 x 33 mm. Jag ordnade så att det var "lätt att lyfta på locket" för rälsrengöring etc. Lyckad premiär i maj 2004.
Banan togs ner ett par år senare när vardagsrummet skulle renoveras. Någon gång någonstans ska den förhoppningsvis monteras upp igen, slutligen integrerad med Nördingebanan. Se nedan.
Plexibanan följde vardagsrummets fyra väggar, så när som på några meter mellan de två dörröppningarna. Den var av modell "dogbone", enkelspår med vändslinga i varje ände. Den sammanlagda körsträckan för ett varv var ca 26 m vilket betyder en dryg halvmil skalenligt.
Här framgår också den långsiktiga tanken med föreningen av Plexibanan och Nördingebanan.
